Jag är kär

i en låt.

Jag blir det lite då och då. Kär i en låt alltså.

Killar däremot, det händer väldigt sällan (=nevah evah).

Lite tråkigt faktiskt. Man borde bli kär mer, att tillåta sig själv vara lite kärlekskrank. Jag (och 99,8% av resten av Sverige, Norden, Europa, Världen, Universum?) är så rädd för att visa att jag är genuint intresserad av någon, att utelämna mig själv. Att chansa. Det handlar ju om det jag förut skrev att jag skulle bli bättre på; "just do it". Tänk så mycket mer man skulle få uppleva, känna, och få erfarenheter från. 

Låten jag är kär i heter Keane - Somwhere only we know och är fantastisk.

Och du, det är ju faktiskt sommar.     (Summerloving, it happens so fast...)