Förnekelse eller positivt tänkande, kalla det vad du vill..

Nu är det höst och vi lämnar sommaren bakom oss. En sommar fylld av lättja, en sommar att minnas. Min sommar, den här sommaren, kommer jag komma ihåg för dess bekymmerlöshet och glädje. Alla utekvällar, picknickar, spontana resor och nya bekantskaper. Men hur underbar sommaren än är vet vi, både du och jag, att när hösten kommer så försvinner allt det där och det är dags att ta konsekvenserna. Sommaren är utgången, hösten är morgonen därpå.

---

Lovisa klev nyligen in i badrummet, hon går fram till vågen och stirrar på den. Vågar jag? frågar hon sig själv. Hon vågade, det vet jag, för jag förstod att hon ställt sig på den då hon plötsligt utbrister "VA?! Tyra! Jag har gått upp fem kilo! Jag har aldrig vägt såhär mycket i hela mitt liv!". Hon var förkrossad, totalt nedslagen. Hon sätter sig brevid mig i sängen men säger inte ett ord. Detta, var sommarens baksmälla. Konsekvenserna av allt godis, glassar, sprit, chips, utemat och bakismat. 

Det går en stund, kanske fem minuter. Sedan reser hon sig igen, vandrar åter igen in i badrummet. Ställer sig ännu en gång på vågen. Sedan konstaterar hon högt "Nääää... det måste vara något fel på den."

Nu sitter hon här brevid mig, fnissandes åt den föråldrade söndagsbilagan med nattmackan i högsta hugg. Vet du en sak?

Det är precis det här som gör att jag älskar den här tjejen.