Nope, not dead... yet.

Bara haft bloggandet på paus och livet på snabbspolning. En buszy liten tjej!

Waah, vet inte vart jag ska börja. Dagarna kring studenten har varit uunderbara! Helt magiska, så de ska vara. Fest nästan varje kväll. Är helt död nu dock och ont i halsen har jag också. Men det blir ingen vila då Eva fyllde 20 år igår (Grattis Eva!) och har sin omtalade och efterlängtade 20års-fest ikväll. Go crazy!

Igår var vi runt tio personer + parisas lilla (sjukt stora) familj hemma hos Parisas mamma för att fira att le Paris tagit studenten. Runt tio på kvällen rörde sig hela ligan mot pendeln för att återigen ta sig in till stan och festa. Det innebar att det bara var jag av vännerna kvar och jag, som oftast är väldigt pratglad av mig, kom nu helt i skymundan och ägnade därför mestadels av tiden åt att studera denna magnifika familj.

Det är som en tripp till en annan värld. Tempot är inte detsamma, inte heller sättet de tänker på. De pratar på ett beskrivande och intensivt sätt med varandra och som utomstående blir man som sagt: mållös.

Lite pics från The kingdom of Amiris:

Inte fick vi gå hungriga inte. Mamma Amiri visade oss direkt vart maten stod och såg till att vi hade det bra. Kycklingsallad, mycket gott!

I huset fanns 3 stora katter. Alla katterna hade fått varsin kull i närliggande veckor så sammanlagt fanns det 14 katter i huset.

11 underbara, ljuvligt söta garnnystan som sprang runt överallt. Jag älskade dem, alla älskade dem. Det fanns bara ett litet problem... Jag är allergisk mot katter.

Parisas mamma är underbar! Hon var som en fårahede som såg till sina älskade lamm och skyddade dem omsorgsfullt mot den stora stygga vargen. Tidigare har jag hört så mycket om henne och det var kul att träffa skaparen bakom mästerverket.

Inget är vanligt eller som det ska i huset. Bevis:

Stor människa i en liten säng.

Liten människa i en stor säng.