Mamma: Kom så går vi och äter.
Jag: Vänta, jag ska bara lägga i de här papprerna.
- Sekunderna går och irritationen stiger. -
Mamma: Kan du inte bara lyda?! Jag säger kom!
Det har gått 18,8 år och min mamma känner mig fortfarande inte.
Slappbloggarnas slappaste blogg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar