måndag 1 juni 2009

Är (och har alltid varit) det svarta fåret.


Mamma: Kom så går vi och äter.
Jag: Vänta, jag ska bara lägga i de här papprerna.
- Sekunderna går och irritationen stiger. -
Mamma: Kan du inte bara lyda?! Jag säger kom!

Det har gått 18,8 år och min mamma känner mig fortfarande inte.

Inga kommentarer: