Jag var nyvaken, hade kämpat mig upp till köket och stod i detta ögonblick vid köksbänken. I morgonharmoni hyvlade jag ostskivor som jag snart skulle lägga på två nyrostade mackor för att de läckert skulle smälta.
Jessica springer runt som ett yrväder för att plocka ihop det sista och ta sig ur hemmet. Precis innan hon går skriker hon gällt
"Tyras koppel ligger i min väska!"
Jag väcks ur min morgondvala och svarar lite förvånat "Va?". Jag pratade med Chris!, sa hon då. Och pang, så smälls dörren igen.
Jag står lite fundersam en stund tills jag hör ett öronbedövande asgarv från mammas sovrum. Hon var nöjd, det var visst inte bara hon som tog fel på mig och Isa.
Isa.
Jag.
Jag kanske är så van att se mig själv så jag missar den slående likheten? Eller så ligger likheten i beteendet.
Ja, jag brukar skälla, springa runt och lägga hundmat överallt, tigga mat vid matbordet och gå på promenader i koppel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar