När jag sitter där och filosoferar kliver det på ett ungt par med en barnvagn. Och för första gången ser jag på dem, barnvagnstypen, som människor. Jag blev chockad över min egen tanke. Jag får rysningar i hela kroppen bara jag tänker på det.
Innan, har jag sett på dem som "såna där". Såna där som alltid ska tränga sig, såna där som ser äckligt söta ut, såna där som plöjer hela trottoaren...
Nu, nu såg jag på dem och tänkte att de var vilka som helst. Kanske några av mina vänner inom nåt/några år, eller kanske redan var några av mina vänners vänner.
Jag kände att jag förstod.
Det är läskigt, det där med insikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar