Det är ingen lycka jag känner. Inte än, den kommer på studentdagen. Nu känner jag lättnad!
För varje varje avklarad uppgift gjorde jag ett tjockt svart streck över den på min långa lista jag klistrat upp på sovrumsdörren. Och för varje nytt tjockt svart streck var det som om stenbumlingar av ångest ramlade av mig. Nu nu känner jag mig så lätt!
Kanske ska passa på att väga mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar